Nu var det dags...

Då var det snart dags att krypa ner i sängen och ställa väckarklockan för första gången på två månader. Det känns vemodigt, men framför allt väldigt konstigt. Jag har ju vant mig vid att vara ledig nu! Vi har skapat fina små rutiner här hemma och jag är nöjd. Då är det självklart att man ska jobba igen :P Jag hoppas bara att jag ska orka med alla åtta timmar imorgon utan att totalt bryta ihop!